Bevara vår ståplatskultur del II

I det första inlägget angående vikten av att bevara ståplatskulturen kring IF Elfsborg reflekterades över att många unga i dagens publik likt tidigare generationer kunnat växa upp med billiga biljetter på ståplats och fostras till trogna Elfsborgare. I den här andra delen tänkte jag dock att knyta an till fler aspekter nämligen även ståplatskulturens atmosfär och stämning.

Jag tillhör en av dem vill vill hävda att vi har en viktig ståplatskultur att föra vidare i Borås och kring IF Elfsborg. Förändringens vindar blåser och om vi inte uppmärksammar och för en debatt i ämnet är snart ståplatserna ett minne blott. Historien kring ståplatserna i Borås liknar många andra liknande städer i Sverige. Borås är en traditionell arbetarklasstad med fokus på textilindustrin i olika former under 1900-talet. När IFE vann sitt första SM-guld säsongen 1935/36 tog makalösa 16 348 personer plats på lilla Ramnavallen där 95% av platserna utgjordes av byggda läktare eller naturliga ståplatser i form av backen på ena kortsidan. Redan kvällen innan ringlade sig kön i backen upp till Ramnavallen lång och många var de som övernattade utanför arenan för att överhuvudtaget få plats.

Ramnvallen IF Elfsborg - AIK

1941 invigdes Ryavallen och även där har de billiga ståplatserna spelat en central roll kring IF Elfsborg. Guldsäsongen 1961 där eleganterna vann guld som nykomlingar sågs de allsvenska hemmamatcherna i snitt av otroliga 14 608 åskådare! Betänk då även att staden Borås inte hade fler än 60-70 000 invånare vid den tidpunkten. Ståplatskulturen med billiga ståplatser för stadens arbetarklassbefolkning har onekligen bidragit till att IF Elfsborg såväl kunnat sätta egna svårslagna publikrekord samt till att föreningen är djupt etablerad i hela sjuhäradsbygden. Den stora andelen ståplatser har bidragit till att många kunnat se IF Elfsborg spela under åren.

Under 1970-talet började dagens supporterkultur att gro. Inspirationen hämtades likt i övriga Sverige från Tipsextra och den brittiska supporterkulturen där packade sjungande ståplatsläktare agerade förebild. Under 70-talet fanns det förvisso kompisgäng på Ryavallens sittplats som började ropa och sjunga på brittiskt manér. Men allteftersom biljettpriserna höjdes på sittplats och kompisgäng som suttit tillsammans nu inte kunde garanteras biljetter ihop började en klack att istället att växa fram på sektion J, Ryavallens ståplatslångsida. Ståplatskulturen blomstrade och på överpackade ståplatsläktare (förmodligen fler åskådare än man fick ta in) 1977 rasade räcket längst ner efter hårt tryck i samband med västderbyt mot IFK GBG. Som tur var skadades ingen allvarligt och denna händelse är den enda negativa under 103 år som kan kopplas till just ståplatsläktarna.

Elfsborgsklack 70-tal (foto från Illonas 70-talssida)

Om 1970-talet var födelsen för den moderna supporterkulturen i Borås blev 1980-talet en tillbakagång. IF Elfsborg spelade efter SM-semifinalen 1982 dålig fotboll innan de slutligen åkte ur allsvenskan 1987. Intresset för fotbollen och därmed publiksffrorna i hela Sverige minskade samtidigt som våldsinslag och problem gjorde sig påminda såväl internationell (framförallt Heysel-katastrofen) som på vissa arenor i Sverige. I Borås likt på många andra orter monterades ett kravallstaket runt hela Ryavallen. Ett ogästvänligt och dyrt påfund som det aldrig fanns ett egentligt behov av. 1997 plockades det bort på sittplats men det skulle dröja ändå till år 2000 innan staketet plockades bort även på Ryavallens ståplats.

1991 grundades supporterföreningen Guliganerna hemmahörande på ståplats för att organisera den klack som fanns. Utvecklingen har med undantag av några sega år i slutet på1990-talet pekat stadigt uppåt för att under de tre senaste åren explodera. Ståplatsläktare i form av Elfsborgs och Knallelandsläktaren har bidragit till att publikrekordet på 17 083 för Borås Arena kunde sättas i samband med hemvändarmatchen mot Kalmar FF 2005. Andelen sjungande publik, flaggor, färg och tifo i klacken på Elfsborgsläktaren växer stadigt och likt IF Elfsborg gjort under mer än tio års tid kan några tusen barn och ungdomar bjudas in och se eleganterna gratis ifrån ståplats några matcher per år. En viktig del i processen att fostra framtida Elfsborgare och åskådare.

Klacken på Elfsborgsläktaren

Vår ståplatskultur kring IF Elfsborg som funnits och utvecklats sedan tidigt 1900-tal bidrar idag till en stor del av matchupplevelsen på Borås Arena. Spelarna marscherar ofta in till tifo-arrangemang som håller hög svensk standard och bidrar till inramning och atmosfär som uppmärksammas i media och diskuteras ivrigt bland publiken. På Elfsborgsläktaren växer den klack som sjunger, viftar med flaggor och lever sig med i matcherna i 90 minuter. Arenans hjärta och puls som om den inte fanns skulle göra en Elfsborgsmatch betydligt tråkigare. Någon kanske pekar på att en växande klack bidrar till ökade eventuella problem men i det stora hela är de problemen försvinnande små och klaras för det mesta ut internt inom klacken. Såväl när det gäller inkastade föremål samt avvisning av berusade personer sker det i större utsträckning på Borås Arenas sittplatsläktare än på ståplats., allt enligt Nicklas Andersson före detta säkerhetsansvarig hos IF Elfsborg.

Min passning till IF Elfsborgs samt Borås Arena AB styrelser är att se till att vi har en viktig tradition av ståplatskultur kring IF Elfsborg. En tradition som såväl bidragit till att alla, även personer som inte har det så bra ställt haft råd att gå på matcherna. Våra höga publiknoteringar såväl i dåtid som nutid pekar på att ståplats haft en viktig roll. Stämningen och atmosfären som är ännu svårare att mäta effekterna av men som jag är övertygad av har bidragit oerhört till att göra det mer attraktivt att gå på matcherna. Att se en Elfsborgmatch ska handla såväl om underhållningen på planen som att sluta upp i en gemenskap och tillhöra något större på läktarplats. Den supporterkultur vi har idag med tifon, sjungade publik, kreativa människor i alla åldrar som brinner för klubben osv. har utvecklats genom ståplatskulturen och får den fortsätta växa i samma takt som nu ser framtiden ljus ut.

Del III av Bevara vår ståplatskultur kommer att lägga fokus på framtiden.

/Andy Capp