söndag 25 november 2007

Gästkrönika: Tankar om supporterkultur

Det är dags att summera säsongen 2007 och att börja blicka framåt. När jag fick chansen här på Elfsborgsläktaren tänkte jag delge mina tankar om hur supporterkulturen ser ut kring IF Elfsborg. Jag tror att de flesta kan hålla med om att utvecklingen har gått nästintill spikrakt uppåt sedan 2004, som kan ses som det år då den generationsväxling som pågått inom Guliganerna sedan början av 2000-talet började märkas av rejält.

Efter några år av framgång på planen och hårt arbete vid sidan av så ligger publiksnittet efter säsongen 2007 på nästan 12 000. På Elfsborgsläktaren har klacken hittat sin rätta plats. Sedan flytten dit inför 2006 har klacken vuxit rejält och det som är glädjande är att se att det är en jämn utveckling. Även på mindre matcher under 2007 hölls en rätt hög lägstanivå av de kanske 2-300 som alltid står i klacken på allsvenska matcher, vid enstaka ramsor som "polisrazzior" har vi fått med oss upp emot kanske 1500 pers.

Engagemang: Något som är synonymt för svensk läktarkultur och som gäller publiken på Borås Arena i högsta grad är bristen på engagemang. Vi har många i vår publik som är ifrån Sjuhärad, går på nästan alla matcher, kallar sig Elfsborgare och sedan sitter/står tysta på matcherna. Tyvärr är det någon bonnig svensk blyghet där man inte vågar ge uttryck för sina känslor såvida man inte har druckit alokohol innan, rädd för att grannen eller jobbarkompisen några rader bort ska se att man agerar annorlunda än resten av publiken. På något vänster har det blivit så att klacken på ståplats skiljer sig såpass mycket från övriga publiken att den förväntas stå för nästintill allt stöd.


Publiken på Ålgårdsläktaren under "stå upp för Elfsborg" innan guldmatchen 06

Det värsta exemplet på detta har hörts några gånger när någon, oftast hemmahörande på sittplats yttrat något i stil med, "igår blev ni utsjungda av Bajen" . Om det nu är så att bajenklacken fått höras mest på vår hemmaplan inte fan är det då klackens fel att det är så, det är de ex. antal tusen som sitter/står tysta. Om vi har 10 000 som är Sjuhäradsbor, varav de flesta kallar sig Elfsborgare då ska vi fan inte bli utsjungda av någon i vår hemmaborg. Att sittplats kan bättre visade inte minst guldmatchen 2006, ett undantag jag hoppas blir vanligare framöver.

Jag förväntar mig inte att några tusen personer hux flux ska börja sjunga, det är ett alldeles för stort steg. Men till att börja med vill jag se mer engagemang, att vi har en hemmapublik som lever sig med i matchen, att våra spelare verkligen hör att de har sin publik på alla läktare i ryggen. Ett steg i rätt riktning var vid slutsignalen efter IFE - KFF på fästningen då alla hemmaläktare på ett för Borås ovanligt sätt unisont buade och riktade sitt agg mot domaren. Okej, det vinner inga politiskt korrekta poäng, men vadfan engagemang är bra. Förhoppningsvis kan den mentaliteten sprida sig. Fästningen är vår hemmaborg och där skall alla som kallar sig Elfsborgare bidra till stödet, på lång sikt kan vi få fler sjungande sektioner än bara på Elfsborgsläktaren. Att sittplats ofta "klappar raketen" när klacken sjunger kan vara störande men åter igen, engagemang och vilja att bidra till stämningen är prio ett. Det kan utvecklas till något bra i framtiden. T.ex. har växleramsorna mellan Elfsborgs - Ålgårdsläktaren har satt sig som en naturlig del och kan förhoppningsvis bara bli fler och bättre.

Klacken på Elfsborgsläktaren: Om vi går över till att studera klacken på Elfsborgsläktaren, den som i folkmun kallas Guliganerna. Elfsborgsläktaren är en för oss nästan optimal klackläktare med ett tak som bidrar till akustiken, vi har även börjat se tendenser till att få med oss den övriga publiken på läktaren. Jag ser oerhört positivt på framtiden för klacken, förhoppningsvis slipper vi en utbyggnad av läktaren. Det skulle innebära att läktaren blev större och att taket skulle bli i samma höjd som på långsidorna = åter kass akustik.

Det jag skulle vilja se är att gruppen YF som jag tillhör jobbar ännu hårdare för att skapa en bra klackkärna där de mest sångvilliga står ihop på läktarplats och startar samt håller igång sånger. Jag ser även att engagemanget och kunskapen ifrån de som redan står i klacken kan bli bättre. Fler kan bidra med något, ledordet bör vara att alla ska bidra med något oavsett om det är att hjälpa till på GTS tifojobb, att måla/sy en egen flagga, dra ihop polare till en bortaresa eller bara något så enkelt som att uppmana tysta personer i klacken att sjunga eller sticka därifrån.

Självklart har vi på Elfsborgsläktaren en hel del medgångare efter flera bra år med framgångar, det är precis som hos alla lag oundvikligt. Det som är mest intressant är hur många som stannar kvar även då de dagar kommer då det går sämre. Jag är övertygad om att vi har en relativt stark kärna som hela tiden växer sig starkare med supportrar som följer "Di Gule" i ur och skur.

Elfsborgskultur: Jag läste ett mycket intressant inlägg här på Elfsborgsläktaren som handlade om att utveckla en Elfsborgskultur. I högsta grad gäller det även för Elfsborgs supporterkultur och klacken först och främst. Om man ska hårddra saker och ting är svensk läktarkultur en enda lång efterapning, sedan slutet på 1970-talet då de första svenska klackarna började växa fram har nästan all inspiration hämtats från utlandet. Sånger och sättet att agera på läktaren hämtades från början helt från Tipsextra på TV och därmed England. På 90-talet blev tifo ett begrepp och är idag en naturlig del av svensk läktarkultur. Länge har det varit så att de tre Sthlms-lagen har vart ledande och att lagen ute i landet kopierat deras sånger.

Det som är tragiskt att se är att svensk supporterkultur idag är lika fantasilös. Inte ens hos de främsta svenska lagen jobbas det mer för att skapa något eget, sånger kopieras fortfarande direkt ifrån utlandet hos de allra flesta och speglar oerhört sällan att det är just en svensk läktare man står på. Varför sjunga alé när det inte är något ord som används i den svenska vokabulären till vardags? Det finns oerhört många bra svenska melodier som skulle lämpa sig att sjungas på en fotbollsläktare precis som de flesta utländska som från början i många fall vart typiska pop, folk eller barnvisor innan de började sjungas på läktarplats. Tyvärr är fantasin för dålig, det är lättare att kopiera något som redan funkar.

Inom Elfsborgtsledet har detta diskuterats mycket fram och tillbaka och vi är några stycken som kommit fram till att försöka bidra till att skapa något som är unikt för IF Elfsborg, en del av en Elfsborgskultur. Vi vill inte likt skräckexemplet blowitts supportrar inte kunna mönstra en enda riktigt egen sång utan enbart fantasilöst aléaléalé eller oaoaoaoao med samma melodi som halva Europas supportrar redan sjunger. Kalmar FFs supportrar som sjunger flera sånger på engelska ska vi inte ens tala om, ööhhhh?


Elfsborgsläktaren under en match 2006

Hur ser det då ut på vår läktare idag? Bland de sånger vi sjunger idag har vi även sånger som är oerhört vanliga, t.ex. den grekiska paok-melodin, en typiskt youtube sång som sjungs av halva fantasilösa Sverige. Jag kanske inte skäms när vi sjunger den, det är en bra melodi och en bra text. Men det är absolut inte en sådan sång jag vill ska känneteckna en Elfsborgskultur, vi kan så mycket bättre.

Vi har idag sju sånger som jag kan komma på, på rak arm som är etablerade vars melodi vi är ensamma om att sjunga på någon fotbollsläktare i hela världen. Det är givetvis en bra grund att bygga vidare på och målet bör vara att skapa en läktarkultur i framtiden som tydligt visar att vi har byggt upp den för att ge något unikt till vår klubb, att förmedla en känsla, en stolthet bland våra supportrar. Även om vi inte är flest och inte låter högst har vi mer fantasi och vilja att skapa något eget än de andra lagen i Sverige. Målet inför 2008 tycker jag bör vara att fortsätta med att skapa helt egna sånger.

Viljan att bygga upp en Elfsborgskultur som försöker vara unik och anpassad för vår klubb är något jag verkligen brinner för. Jag gillar varken ultras eller casualkultur av den enkla anledningen att det är något som även det är hämtat direkt ifrån utlandet och medför någon slags mall med en massa måsten man behöver leva upp till för att passa in. Varför ska vi t.ex. bränna pyroteknik om vi märker att det skapar splittring inom det egna ledet och sämre kontakt med IFE? Ryggdunkningar från andra på nätet? Nej tack.... Jag vill att allt som Elfsborgs supportrar gör ska ifrågasättas och beslutas efter vad som är bäst för vår klubb, vår supporterkultur. Jag ser inte att vi behöver mäta oss med andra klubbar, vi arbetar utefter det vi tror på och som vi känner fungerar i Borås, för vår IF Elfsborg.


Tifo på Ålgårdsläktaren

Som jag ser det är det viktigaste att vi försöker att arbeta för ett fortsatt enat supporterled, föreningen Guliganerna har passerat 1000 medlemmar och det är många fler än så på Borås Arena som sympatiserar med Guliganerna/klacken. Ta bara GTS tifon som verkligen går hem hos alla, publiken på Borås Arena har efter många år med tifon nu en riktigt bra grundkunskap och vilja att hjälpa till, det märks även inte minst på GTS insamlingar. Om vi lyckas att ha ett enat supporterled är jag övertygad om att de flesta i vår publik kan ta till sig den supporterkultur som erbjuds kring Elfsborg vilket innebär fler i klacken, mer engagemang på sittplats, fler som reser på bortamatcher, fortsatt bra kontakt med klubben osv. osv.

För att försöka sammanfatta lite av mina tankar, 2007 var ett bra år för klacken där vi fortsatte växa och bli bättre. 2008 är det upp till oss själva om vi vill fortsätta utvecklas, att försöka bygga upp en Elfsborgskultur, att visa att IF Elfsborg har kunniga, trogna supportrar som ställer upp i såväl med som motgång. Jag ser positivt på framtiden och hoppas att jag har kunnat inspirera någon att ta steget och börja aktivera sig mer.

/Andy Capp YF

Inga kommentarer: