I fokus: Red Line Support

Fokus på Elfsborgsläktaren är i första hand riktat mot allt som har med "di gule" att göra. Men hur står det till med supporterkulturen rent generellt i Borås? I en stad med 100 000 invånare är IF Elfsborg ohotad etta, men därefter? Ett stenkast ifrån Borås Arena ligger Ishallen där stadens hockeystolthet BHC som nykomlingar imponerar i allsvenskan. Vi valde att intervjua David Nykvist som är ordförande i nystartade Redline Support.

Varför valde ni att starta om supporterföreningen och varför blev namnet Redline Support(RLS)?

I och med ändrade sportsliga förhållanden denna säsong var vi några som kände att det kunde vara bra att starta en supporterklubb. Avancemanget till Allsvenskan innebär ju bl.a. att resorna blir längre, det tillkommer nya säkerhetsregler osv. Med dessa förutsättningar kände vi att det kunde vara bra att ha en mer organiserad supporterorganisation än vad som varit fallet de senaste säsongerna. Är man fler som kan bidra ekonomiskt och i olika arbetsinsatser blir allt mycket lättare.

Namnfrågan diskuterades under en period under sensommaren. Vi hade olika förslag och röstade i sann demokratisk anda fram ”Redline Support” som namn på klubben på ett medlemsmöte inför säsongen.

Förklaringen bakom namnet:

1. Vår tidigare placering i Ishallen vid rödlinjen (där vi i år inte får stå pga säkerhetskäl – vi kommer för nära ev. bortaklack)

2. Den röda färgen på dräkterna och klubbens originalemblem

3. BHC går som en röd linje genom våra liv

Hur många medlemmar är ni i RLS?

I dagsläget (mitten på februari) är vi ca. 80 medlemmar.

Hur stor andel utav medlemmarna i RLS bedömmer du som klackaktiva?

Ca hälften av medlemsskaran står i klacken mer eller mindre. Oftast rör det sig om en kärna på ca. 20-30 personer.

RLS plats i Ishallen

Har ni några specifika mål med föreningen för säsongen 2007/2008 supportermässigt?

Vi ville få igång föreningen med stadgar, styrelse och medlemsmöten för att ha en organisation att bygga vidare på. Att anordna tifon och resor till bortamatcher ingick också i vår planering. Naturligtvis ville vi också att klacken skulle växa, så vi kan ge laget det stöd de förtjänar.

Hur jobbar ni för att engagera fler båda i föreningen och klacken?

Vi bjuder in till möten, anordnar resor till bortamatcher, vissa matcher har vi haft ett informationsbord. Dessutom försöker vi på vårt forum på internet uppmana folk att ställa sig i klacken. Under höstmarknaden hade vi ett eget bord där vi sålde souvenirer och visade världshistoriens roligaste hockeymatch på DVD (BHC-Huddinge 3 april 2007, där BHC vann med 8-3 och fixade avancemanget till Allsvenskan). Under några matcher har vi också delat ut flygblad med budskapet: ”Vi är inget politiskt parti men villgärna ha fler röster”.

Satsar ni extra mycket på något specifikt för att öka medlemsantalet och engagemanget på matcherna?

Se ovan

Hur mycket hjälp får ni/använder ni er av från HC:s sida?

Kansliet hjälper oss med många olika praktiska saker och i BHC:s styrelse finns en person som fungerar som kontaktperson mellan oss och BHC mer formellt.

Vad har ni för förebilder supportermässigt?

Nej, inga uttalade förebilder.

Hur de ser på den vanliga Boråsaren, finns potentialen att engagera sig mer när man är på idrott?

Visst finns det en potential att fler boråsare skulle kunna engagera sig! Många verkar dock vara lite rädda att sticka ut och håller sig på sin kant. Förhoppningsvis blir det med tiden fler som engagerar sig på olika sätt.

Hur ser du på att vara "lillebror" i Borås och på vilket sätt märker du av Elfsborg?

Vi ser oss inte som lillebror. BHC är nummer ett i Borås på vinterhalvåret liksom Elfsborg är nummer ett på sommarhalvåret.

Sedan är jag naturligtvis medveten om att fotboll är en större sport i Sverige rent generellt och med det följer ett större massmedialt intresse, större publiksiffror osv. Men lillebror? Nej.

Vad ser du för skillnader mellan IFE:s och BHC:s supporterkulturer?

Jag har svårt att uttala mig om det eftersom jag sällan är på fotboll i Borås, men generellt skiljer det sig naturligtvis en hel del. Guliganerna jobbar ju utomhus, följer ett lag i högsta serien och har funnits under många år. Fotboll är ju dessutom en betydligt större sport än vad hockey är. Detta leder naturligtvis till att förutsättningarna skiljer sig åt ganska mycket ur ett supporterperspektiv. Exempelvis i form av medlemsantal och ekonomiska förutsättningar.

I grund och botten antar jag att det egentligen inte skiljer så mycket mellan olika supportrar. Man brinner för sitt lag och står upp för det!

Grattis High Hats

Elfsborgsläktaren hyllar dem som hyllas bör. Boråsbandet High Hats där flera av medlemmarna brukar stå i Elfsborgsklacken vann nyligen pris för bäst Rockalbum 2007 på Manifestgalan. Lyssna på segertalet i filmen och ni inser vilka sköna killar det är.

Här finns mer om High Hats
http://www.myspace.com/highhats

Vi är gulsvarta Elfsborg...

IF Elfsborg, förening eller bolag?

Den fjärde mars håller IF Elfsborg årsmöte och en fråga som väckt viss debatt är styrelsens förslag på stadgeändring. Stadgeändringen syftar till att möjliggöra att i ett senare skede bedriva den sportsliga verksamheten i bolagsform. Så här skriver styrelsen på www.elfsborg.se

"Styrelsen vill betona att det inte är aktuellt att sälja eller överlåta hela eller delar av ett ev sportbolag till utomstående. 100 % av ett ev. sportbolag skall ägas av den ideella föreningen IF Elfsborg! För att tydliggöra detta föreslås en stadgeändring innebärande att utförsäljning av hela eller delar av sportbolag, inte får ske utan föregående beslut med 2/3 majoritet på föreningens stämma."

Frågan om bolagisering var även uppe för diskussion på Guliganernas årsmöte den 18/2 där Jochim Modigh och Tore Stenbäcken närvarade. De invändningar som togs upp där rör i första hand grundprincipen att IF Elfsborg bör vara en förening och inte ett bolag även om det fortfarande är 100% medlemsägt. Den andra aspekten är att om man tagit första steget och bolagiserat föreningen har man tagit ett steg närmare att genom ett andra årsmöte välja att sälja ut delar av föreningen.

Vi vet inte inte hur framtida styrelsesammansättningar ser ut och hur snabbt IF Elfsborgs nuvarande positiva kapital kan försvinna. För många av oss supportrar känns det skrämmande att tänka på hur ett årsmöte om några år kan handla om att IF Elfsborg har ekonomiska problem eller ser en möjlighet att satsa genom att sälja ut delar av bolaget i aktieform. "Det enda" som krävs är två tredjedelar av rösterna, med tanke på hur få utav IF Elfsborgs medlemmar som besöker ett årsmöte är det inte speciellt svårt att få igenom om en styrelse verkligen vill. Genom att bolagisera IF Elfsborg nu förkortas vägen i framtiden för "Berth Milton-typer" att äga aktier i vår förening om man ska se det från den mörka sidan.

Dagens styrelse har tillsatt en utredning som avslutas under våren. Mycket tyder på att man lär komma fram till att det är mest gynnsamt för IFE att bedriva den sportsliga verksamheten i bolagsform av skattetekniska skäl. Frågan är om det är ett alternativ att vänta ut den utredningen och följa tendenserna från skattemyndigheterna ytterligare en tid? Isåfall skulle stadgeändringen och sedan även bolagiseringen ske nästa årsmöte.

Vi på Elfsborgsläktaren hoppas att IF Elfsborgs styrelse och övriga intressenter har förståelse för skepsisen inför bolagisering hos många av IF Elfsborgs medlemmar. Även om styrelsen menar väl är rädslan stor att fatta felbeslut som i längden innebär att vi privatpersoner, supportrar, medlemmar tappar kontrollen över det lilla inflytande vi har i vår förening. Det som kan verka vara konspirationsteorier är många gånger sund misstänksamhet för att inte personer inom klubbledningar ska syssla med FC Gothia spekulationer och liknande som kan utarma fotbollens själ.

Resrapport: West Ham - Birmingham

Då det var några månader sedan senaste bortaresan med eleganterna till Villareal bestämde sig ett gäng Elfsborgare för att dra över till London och se på West Ham som några av dem har sympatier för. Här följer en resrapport som skickats in till Elfsborgsläktaren.

Vi var totalt fem personer som hade legat på lur i någon månad efter biljetter till West Ham – Birmingham för att likt förra våren göra en liten tripp till London. I mitten på januari löste det sig via ett biljettombud och den 8 februari bar det av till Säve för flyg till London. På flygplatsen var baren en självklarhet i väntan på flyg och till vår stora förtjusning såg vi att Guliganklistermärkena från Linfield borta sommaren 07 satt kvar ute i rökrutan. Städar ingen på Säve eller är alla Elfsborgare? Efter någon timme var det dags för flyget och väl på flygplanet fick jag av en sur flygvärdinna snabbt reda på att det inte skulle bli någon hammershalsduk hängandes i nödutgången och jag fick byta plats till några säten längre fram. Vi som var lite småfulla efter att ha druckit öl på flygplatsbaren drog en powernap på den lite halvsega resan till Stansted. Efter landning begav vi oss från flygplatsen till Liverpool Street i centrala London där vi fick vänta en och en halv timme mitt i natten på taxi till Kings Cross där vårt vandrarhem låg. Helt värdelöst med taxi i London då man ser 50st åka förbi fastän alla är ur tjänst eller upptagna, Ungefär som snutar i Sverige. Det blev iallafall direkt in och sova då klockan var på tok för mycket för utgång.

Utanför Upton Park

Nästa dag var matchdag och vi gick till receptionen för att hämta ut paketen med biljetter som Ticket2 skickat till oss. Något bakfulla kan man längst ner på matchbiljetten för 1500:- styck nu utläsa ”Away support only” med tillhörande text om att man blir utslängd och man bär West Hams färger. Jävla skitföretag tänkte vi, kul att stå med en massa Zulus på bortasektionen! Det var inte mycket att göra, lämna halsdukarna hemma och sätta kurs mot souvenirbutiken på Upton Park för att försöka få tag i nått schysst att ta med hem till Sverige. Jag hittade en snygg Hood-tröja som vi åkte tillbaka med till hotellet för att ytterligare en gång sätta kurs mot East End. Då matchen började om en timme fick vi lite småbråttom då det tar längre tid än väntat att åka tunnelbana ut dit. Liksom förra gången vi var över fick vi skita i att dra till puben The Queens på Green Street och istället gå direkt till bortasektionen där väggarna var fullt av bland annat Millwallklotter. Redan en bit från arenan kunde man höra bluessånger från Birminghamsupportrarna som hade packat ihop sig nere i arenans gångar och laddade upp med en massa bärs ur platsmuggar med West Ham emblemet på, lite lagom kaxigt att dela ut till bortafans som inte har något annat val än att snällt sörpla ur, varesig man gillar hemmalaget eller inte. Inne på läktaren fick vi platser ut med bortasektionens vänsterkant längst ner där det inte stod alltför många galningar. Dom hade knött ihop sig i mitten av läktaren längst upp. När spelarna äntrar planen inför 34.000 åskådare på soliga Upton Park spelas ”Bubbles” ut i högtalarsystemen och efter 30 sekunder stängs låten av och hemmapubliken tar över den mäktiga sången som oftast låter riktigt högt, så även denna gång. Man var inte långt ifrån att sjunga med tills man kom på vilken sektion man stod på...

Det ska tilläggas att dom stående Birminghamsupportrarna gjorde allt dom kunde för att förstöra hymnen med burop, visselorkaner och sedan sin egen inmarschsång. När matchen var igång öppnar Hammers matchen riktigt bra och tar i den 7 minuten ledningen genom Ljungberg, och hemmapubliken var i extas, underbart! Glädjen blev dock inte speciellt långvarig då Birmingham i den 16 minuten får en straff framför Bobby Moore stand som sedan anfallaren James McFadden slår in. Det var vid det här laget som bortasupportrarna som till antalet var runt 2000 personer inte så överraskande nådde sin absoluta ljudtopp, man märker tydligt skillnad mellan en taggad publik och en som inte är det och i England sjunger i princip alla med, ingen är rädd för att Greta 78 raden framför vänder sig om och undrar om man behöver hjälp och det är väl det som är det största problemet i Sverige. När man kollar runt på läktaren märker man att det är vi som håller 300 personer bakom oss stående, dom framför sitter ner. Fotboll ska ses stående i vilket fall som helst och vi fortsätter med det hela matchen. Matchen fortlöper med lite halvchanser åt båda håll och i andra halvlek märker man att hemmapubliken och i synnerhet Bobby Moore stand inte är på sitt vanliga humör och det är för stunden ganska tyst. Bortasektionen är dock på hugget men deras engagemang är inte riktat åt varken West Ham eller sitt eget lag utan ärkerivalerna Aston Villa och ramsor som ”Shit on the villa” och ”We hate the bastards in Claret and Blue” sjunger i princip alla vitblåa med i.

Matchen sett från bortasektionen

När matchen nått sin 88:e minut fäller West Hams Lee Bowyer en motståndare och får rött kort direkt, en domartabbe modell värre! Om man blev förbannad av utvisningen så var det minst lika illa när hemmalaget strax efteråt byter in amerikanen Jonathan Spector! Den spelaren kan nästan räkna applåderna han får när han blir inbytt. Han är i West Ham vad Fredrik Björck var i Elfsborg... Matchen är slut några minuter senare och dom som är nöjdast är nedflyttningshotade Birmingham. Väl efter matchen rör vi oss mot en liten butik, inhandlar ett femtontal bärs och sätter oss sedan på en parkeringsplats för att lägga grunden innan vårt besök på puben. Just som vi korkat upp träffar vi på några svenskar varav en tyvärr hade handikappet att hålla på IFK. Bärsen rann ner ganska snabbt och nu väntade det som nästan var det roligaste, The Queen! Puben utanför Upton Park burkar vara knökfull och ha grym stämning och då folket i England lika gärna går till puben efter matchen blev det en liten revansh då vi inte hunnit dit före matchen. Vi var lite sena efter att ha snackat med svenskarna så en del folk hade lämnat för kvällen men som tur var träffade vi nästan omgående på två stycken killar från Essex som vi även mötte förra gången vi var på West Ham match. Det var vi som huvudsakligen höll uppe sången inne på puben och det hela var mycket trevligt. Vivar förresten två som blev så pass tankade att vi åkte vilse på vägen hem, eller rättare sagt blev lämnade på tunnelbanan av de tre övriga i vårt sällskap som skrattandes går av tar rätt tub utan att säga till. Huvudsaken var iallafall att vi hade fått se matchen och att vi senare fick sjunga av oss på puben och det lär bli en återkommande resa, för fotbollskulturen i England är något som redan har satt sig. Ticket2 däremot kommer vi inte att beställa biljetter ifrån framöver.

Historisk återblick: Five-a-side SM 1996

Jonas ifrån Svenska Fans-sidan Ålgårdsläktaren bjuder idag på en tidsresa till den 10:e januari 1996 och Five-a-side SM i Globen. En resa som genom åren kommit att bli legendarisk inom Guliganerna.

Five-a-side SM 1996 i Globen, någon som minns det?
Elfsborg gick till final men föll efter straffar mot Malmö FF. För oss som redan på den tiden var aktiva inom Elfsborgs supporterled var five-a-side SM och resan till Globen något stort. Såhär tio år senare känns inte inomhus-SM särskilt hett men när vi harvade i söderettan var det under några år något av vinterns höjdpunkt.

SM-slutspelet 1996 sammanföll med att vi efter år av harvande i söderettan hade börjat skymta ett ljus i tunneln. Vi var på uppgång och 1995 var vi nära att kapa åt oss den Allsvenska kvalplatsen men missade den i och med förlust mot Oddevold i sista omgången. Men vi hade ett bra lag på gång skulle det visa sig. En blandning av rutinerade spelare som Stefan Andreasson, Christer Mattiasson, Matte Rotting, Mance Miljanovic, Tomas ”Kung Säffle” Andersson och unga lovande spelare som Anders Svensson, Matte Svensson,Fredrik Berglund och Tobias Linderoth.

För många av oss som blev aktiva i klacken under åren i söderettan var detta den första resan med Elfsborg till Stockholm. Under första halvan av 90-talet var resorna oftast begränsade till Göteborgs-området med någon avstickare till bl.a. Skåne och Småland. Så visst såg man fram mot att åka till Globen och vad som också var Guliganernas första organiserade Stockholmsresa.

Från bussen på väg upp till Stockholm.

Ska inte trötta ut er med nostalgiska försköningar av historien utan låter istället några utdrag ur en reseberättelse från det gamla Elfsborgsfanzinet L.O.B (nr 1/96) skildra resan till Globen. Det är signaturen H.G. som här via ovan nämnda L.O.B. delger oss sina minnen från resan.

Klockan 05.30 onsdagen den 10 januari avgick bussen mot Globen. Vi var ett 40-tal som hade samlats för att åka till finalspelet. Resan var ganska lugn – det var lite för tidigt och lite för många mil att tillryggalägga för att börja hälla i sig bärs i normalt tempo. Därmed inte sagt att det var någon nykter resa – vilket gud förbjude - för rätt snart började det suga lite knepigt i öltarmen, och man var tvungen att köpa sig en stadig frukost.

Vi anlände till kgl. Huvudstaden vid tolvtiden och parkerade bussen hos knugen själv, vid slottet. Själv brydde jag mig inte om någon större sight-seeing utan jag, Brandt, Lunden och Vårgårda gled in på första bästa krog för att dricka öl.

Några timmar senare återsamlades vi i bussen för att åka till Globen. Väl där fick vi våra platser på övre delen av läktaren, och medan Malmö FF långt därnere slog Enköping, försjönk jag i grubblerier över hur de som sitter där uppe på hockeymatcherna kan se pucken och varför det surrealistiska skrytbygget egentligen uppfördes, när det ligger en alldeles utmärkt hockeyarena med bara marginellt lägre publikkapacitet precis intill.

Efter MFF-Enköping var det dags för eleganterna att träda in i turneringen, mot Rynninge IK från Örebro. Som väntat hade kvartersgänget inte mycket att sätta emot; de kvitterade visserligen till 1-1, men sedan trillade målen in med jämna mellanrum fram till 6-1, innan Elfsborg slappnade av lite och matchen slutade 7-3 efter stundtals rent klapp-klapp-spel i stil med det man i sin ungdom kunde njuta av när Sovjet lekte med Sverige i vartenda Hockey-VM.

På plats i Globen

Rynninge var chanslösa även mot Hammarby, som vann med 6-0, och nu var Elfsborg tvungna att vinna sista matchen för att gå till final.

Hammarby hade en enorm klack på uppskattningsvis runt 1.000 personer, som blev tystare och tystare ju längre matchen mellan Bajen och Elfsborg gick. Det visade sig nämligen att Elfsborg var det bättre laget, och egentligen var segern aldrig i någon större fara. 4-2 blev det till slut, och vi var i final.

Första halvlek av finalen mot Malmö FF blev väldigt tillknäppt, men en dryg minut före paus gjorde i alla fall Thorstensson 1-0. Några minuter in i andra halvlek borde finalen varit avgjord, då Manse sprang igenom malmöförsvaret och rullade in 2-0, men innan Elfsborgarna både på planen och läktaren hade jublat färdigt reducerade MFF direkt på avsparken. Det målet var det ingen i klacken som såg, och inte heller TV-kamerorna hann med. Nu i andra halvlek hade matchen blivit väldigt öppen; det hände mycket framför båda målen, och bara ett par minuter efter 2-1 kom också 2-2, som tämligen omgående följdes av 3-2 på ett kanonskott upp i krysset av Mattias Svensson. Malmö kom dock tillbaka än en gång och kvitterade till 3-3.

Matchen slutade alltså 3-3 och straffar fick avgöra. Malmö missade en av sina straffar medan Elfsborg satte sina fyra första. Då i sista ordinarie omgången fick Christer Mattiasson chansen att avgöra till Elfsborgs fördel men Jonny Fedel i malmömålet räddade ”Kittens” straff. Oavgjort och straffläggningen fick fortsätta. Niklas Kindvall sätter sin straff och Fredik ”Molle” Mohlin kliver fram och sätter sin straff stolpe ut. Så var det över och Malmö FF blev svenska mästare i Five-a-side 1996. Molle skulle som alla säkert minns revanschera sig i cupfinalen mot AIK 2001 då han kallt satte två straffar (varav en i avgörande omgången) för Elfsborg och blev en av de stora hjältarna i den matchen. Men det är en annan historia.

Magnus "Drutten" Drotz outtröttlig eldsjäl
och ordförande i Guliganerna under föreningens tidiga år.

Så här rundade sedan signaturen H.G. av det hela i L.O.B.
De flesta - för att inte säga alla – neutrala åskådare var dock överens om att Elfsborg varit turneringens behållning och borde ha vunnit. Vilka Globenpubliken höll på i finalen var det i alla fall ingen tvekan om; Elfsborg var det populärare laget och slog dessutom ur underläge.(..) Trots den minst sagt snöpliga förlusten – närmare seger än vad Elfsborg var kan man ju knappast vara – var man i all fall tvungen att vara stolt över vårt lag: de hade inför 7.000 åskådare i Globen och alla TV-tittare visat vilka som är Sveriges bästa lag i inomhusfotboll.

Aslutningsvis bjuder vi även på några rader ur en artikel Lasse Sandlin skrev i Aftonbladet 2001 då Anders Linderoth blev aktuell som tränare i Hammarby.
10 januari 1996 spelades det SM i innefotboll i Globen. Hammarby, då i Norrettan, var förstås med - tränare Göran Göransson. I gruppspelsfinalen mötte man Elfsborg, då i Söderettan - tränare Anders Linderoth. Sällan har Hammarby, alla tiders bästa svensk klubb i 5-mannalir inomhus, blivit så utspelat på egna villkor, i det spel som alltid varit klubbens eget revir.

Den oförglömliga kvällen på Globen - Elfsborg förlorade sedan finalen mot Malmö FF på straffar efter 3-3 vid full tid - vann Elfsborg över Hammarby med 4-2 efter två mål av Anders Svensson plus varsitt av Stefan Andreasson och Christer Matthiasson; tre namn på dåvarande div 1-spelare som fortfarande är gångbara. Själv var jag skrivledig, naturligtvis på plats ändå, men när jag nu plockar fram materialet ur vårt arkiv ser jag Nicklas Brunzells hyllning - inte till mästarna Malmö FF, utan till finalförlorarna Elfsborg:"Visst var det Elfsborg som lirade, lekte, underhöll och visade det bästa spelet i årets SM-slutspel i femmannafotboll."

Inför årets första match

(bild lånad från www.elfsborg.se)

Elfsborgsläktaren tänkte ta tillfället i akt och göra en liten införartikel inför årets första träningsmatch på fästningen, IF Elfsborg - Örgryte IS.

Förväntad publiksiffra? Över 4000 personer har fått hem VIP-kort vilket innebär att de i och med sitt seriebiljettsköp före 31/12 får se alla träningsmatcher på fästningen gratis. Elfsborg.se kommer att visa matchen via hemsidan för 50:-, Mathias Svensson agerar expertkommentator. Om det inte blir allt för kasst väder kan vi nog förvänta oss runt 1500-2000 åskådare.

Vilka läktare kommer att vara öppna? Sjuhäradsläktaren för sittande, bortasektionen för tillresta ÖISare samt Elfsborgsläktaren för hemmasupportrar som önskar stå och stötta sitt lag i alla väder. (tips: långkalsonger)

Skadeläget hos hemmafavoriterna? James Keene är långtidsskadad och förväntas inte vara tillbaka förrän till sommaren.

Mathias Svensson är nyopererad och det är oklart om han kan komma tillbaka till spel, rehabträningen får utvisa om vår "Brasse-Matte" någonsin kommer att spela elitfotboll igen.

Bella har ljumskproblem och det är oklart när han kommer att vara spelklar igen.

I övrigt är truppen frisk om inget oförutsett har inträffat på team-buildinglägret i Båstad. Avdic och Bajrami är tyvärr iväg med U-21 landslaget och Anders med A-landslaget.

Något spännande att spana in? Helgi Danielsson och Teddy Lucic gör debut för gulsvart. Kommer Stefan Andreasson att ha på sig mössa som riskerar att förstöra frisyen? Självklart finns det mycket spännande att se.

Motståndarna? Örgryte IS är en av Sveriges mest anrika föreningar grundad 1887. ÖIS har 12 guld varav alla utom ett är vunna före 1913. Sällskapet ligger på åttonde plats i maratontabellen och enda guldet som har SM guld status är taget1985.

Sammanlagt har IFE mött ÖIS i 107 tävlingsmatcher ifrån 1912 och framåt. Där har vi 48 vinster, 21 oavgjorda och 38 förluster.

Säsongen 2008 spelar ÖIS i superettan och har Valhalla IP som hemmaplan, kapaciteten ligger på 3500. ÖIS har under många år haft problem med ekonomin och inkomster från brassarna Ailton Ailmedia och Afonso Alves försäljning och vidarförsäljning är välkomna. Förra årets bästa spelare och tillika framtidstalangen Ken Fagerberg lämnade nyss klubben för spel i Midtjylland i högsta danska ligan. Anders Prytz och Patrik Elmander är de av nyförvärven inför säsongen som man till namnet känner igen.

Motståndarsupportrarna? Örgryte har ett flertal grupperingar som huserar på deras läktare. Nu i veckan författade de gemensamt (ej inräknat RFK) ett manifest för en klackunion med syftet att ena grupperingarna och sträva mot samma mål. Alla olika grupperingar och skillnader i synsätt verkar ha skapat splittring inom ÖIS-leden de senaste åren. Förmodligen får vi se representanter ifrån samtliga på plats på fästningen på tisdag. De kommer att husera på ordinare bortasektion och vi kan vänta oss kamp i att dominera ljudkulissen.

Balders Hage Bildades redan 1951 under namnet ÖIS fotbollsvänner. 2004 bytte de namn till ÖIS supporterklubb Balders Hage. Som mest har de haft 1537 medlemmar 2004. Hittils i år har de 859 medlemmar. Verksamheten går ut på att sälja souvenirer, arbeta som publikvärdar, arrangera resor till bortamatcher osv.

BHT (Balders Hage Tifo) Tifogrupp som gjort flertalet spektalära arrangemang genom åren, verkar i och med degraderingen till superettan ha lagt en del av engagemanget på is. Förra året genomfördes bara ett större arrangemang på Valhalla.

Inferno Örgyte Ultrasgrupp som bildades 2005, 20-25 medlemmar enligt ej bekräftade källor. Målar flaggor, banderoller, bränner emellanåt pyroteknik samt arrangerar egna bussresor.

Örgryte Livgarde Gruppering som bildades 2006, verkar numera ligga på is.

Sällskapets äldre Fans Namnet säger det mesta, gruppering för äldre supportrar som umgås på puben och står ihop på matcherna.

RFK (Red Fans Klan) Gruppering som funnits i oika former sedan 90-talet. Räknas numera som ÖIS firma.

Sådär, nu har ni koll på allt ni behöver inför tisdagens match? Bra, då syns vi på plats!

Vad händer i Liverpool?

Är fotbollsklubbar företag i underhållningsbranschen? Frågar du amerikanska affärsmän i Manchester och Liverpool som numera är ägare av klubbar blir svaret ja. Frågar du de mest trogna supportrarna är svaret ett helt annat. Vi på Elfsborgsläktaren har valt att lyfta fram en riktigt bra artikel på Aftonbladet signerad Erik Niva som behandlar kulturkrocken i Liverpool. Som supportrar har vi möjlighet att påverka och bekämpa den moderna fotbollen om vi bara väljer rätt metoder. Vi stöder därför Reklaim The Kop.

Hatade – av hela Anfield

Niva: För Liverpools fans betyder fotboll historia och stolthet – för ägarna betyder den business

I går presenterade Liverpools ledning sin storslagna framtidsvision:
En ny arena. Mer pengar till spelarköp. Förnyat förtroende för managern.
I dag ger klubbens supportrar sitt svar: Nya demonstrationer på Anfield.
Det här är historien om hur två amerikanska ägare blivit Liverpools mest hatade män.

Presskonferensens första fråga gick rakt på sak:
– Vet du hur mycket de amerikanska ägarna kommer att ge dig att spendera i januari? Svaret var mer svävande: – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag. Det var en torsdagsförmiddag i slutet av november på Liverpools träningsanläggning Melwood. Upplägget var det vanliga – managern Rafa Benitez gav veckans presskonferens – men svaren var ovanliga. Den andra frågan byggde på den första: – Har du fått några försäkringar om att du får vad du vill ha? – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag. Nytt försök: – Hur är det med din långsiktiga plan? – Min plan är att träna och coacha mitt lag. Redan här började reportrarna i lokalen byta förvirrade blickar med varandra. Vad var det som stod på? – Är du upprörd över något? – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag. Normalt sett genomför Rafa Benitez sina presskonferenser med gott humör och utförliga svar. Den här sidan av sig själv hade han aldrig visat tidigare. – Har du något alls att säga? – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag.
Totalt fick Rafa Benitez 21 frågor på den där ökända presskonferensen i november. Han svarade att han tänkte ”träna och coacha mitt lag” på 15 av dem. I dag har det gått drygt två månader, och bakgrunden till de märkliga scenerna har klarnat. Spelet bakom kulisserna handlade i huvudsak om en manager som försökte planera för framtiden, och två ägare som inte gav honom mandat att göra det.

Benitez ville planera tidigt
På ett tidigt stadium av hösten började Rafa Benitez planera inför transferfönstret. Han ville bland annat skriva kontrakt med Kakha Kaladze från Milan, och göra låneavtalet av Javier Mascherano permanent. De nya amerikanska ägarna Tom Hicks och George Gillett fick strategin presenterad för sig – men nekade, förklarade att de föredrog att avvakta. Benitez härsknade till, uttalade sig om att amerikanarna ”inte förstod det engelska transfersystemet”. Ett ilsket e-postande över Atlanten följde, en kommunikation som kulminerade i att Tom Hicks uppmanade Benitez att ”hålla tyst och koncentrera dig på att förbereda laget”. Därav den egendomliga presskonferensen. Och därav mötet mellan Tom Hicks, George Gillett och Jürgen Klinsmann, nästan exakt samtidigt som alla de tjuriga svaren om att ”fokusera på att träna och coacha mitt lag”.

Ett rent kuppförsök
Det var rena kuppförsöket, och Hicks brydde sig knappt ens om att försöka dölja det: – Vi ville att han skulle bli vår manager ifall Rafa bestämde sig för att lämna vår klubb – eller om vår kommunikation av någon anledning skulle spinna iväg bortom all kontroll.
”De stora klubbarna måste uppträda som storklubbar, de måste visa klass. I vanliga fall skulle de flesta vilja spela för Liverpool, men när de ser den stora klyftan mellan managern och ägaren så tänker de nog två gånger” – Sir Alex Ferguson
Då Liverpool-affären blev klar jämförde Tom Hicks det med tillfället då han tog över frukostflingornas Weetabix. – Du kan säga att alla som äter Weetabix betalar för vårt köp av Weetabix. Och det är samma sak med Liverpool. Det är bara affärer. Behandlingen av Rafa Benitez har blivit den största symbolfrågan, men i grund och botten handlar konflikten mellan Liverpools fans och deras ägare givetvis om synen på fotboll.
För supportrarna betyder fotboll historia, tradition och stolthet, för ägarna betyder det business. – För mig dök erbjudandet upp ganska hastigt, och jag hoppade på. Det var ju inte så att jag studerat klubben i månad efter månad. Jag visste ju inte vad The Kop var. Under hela den pågående säsongen har ägarna bara varit i Liverpool en enda gång, i samband med stormatchen mot Manchester United i mitten av december. En av Tom Hicks söner passade då på att fria till sin flickvän i mittcirkeln på Anfield. Kanske var det delvis tänkt som en pr-handling, men matchspeakern valde att berätta om förlovningen i halvtidspausen av matchen. Då låg Liverpool redan under med 1–0 mot ärkerivalen. The Kop var inte på humör att bry sig om några amerikanska giftasplaner. Pappa Hicks var snopen: – Jag var besviken på att stämningen inte var bättre, mer entusiastisk. Men jag tycker också att vårt lag spelade ängsligt, som om de inte mentalt trodde att de kunde vinna. Omedelbart efter slutsignalen satte sig Hicks, Gillett och Benitez i ett ödesmättat möte bakom slutna dörrar.När Hicks kom tillbaka till sitt hotell senare på kvällen satte han sig i baren. Han fick en ilsken blick av en supporter, men viftade bort honom: – Oroa dig inte. Vi sparkade inte Rafa.
”They don´t care about Rafa, they don´t care about fans. Liverpool Football Club is in the wrong hands” – ny sång från The Kop. Under 113 år så genomförde Liverpools fans inte någon enda demonstration mot sin egen klubb. Under det år som gått sedan George Gillett och Tom Hicks tog över har de genomfört tre. De har blivit hetsigare och hetsigare. Vid ”Rädda Rafa”-marschen i november var stämningen ilsken, men i samband med matchen mot Aston Villa i måndags var den direkt hatisk.
En banderoll löd: – Ni förstörde Vietnam. Ni förstörde Irak. Ställ inte det för Liverpool med att sparka Rafa. Supportertalesmannen Kevin Sampson förklarar: – Fansen föraktar dem med samma passion som vi hatar vissa andra klubbar. Eller, i själva verket är nog hatet mot ägarna ännu värre just nu. På den största internetportalen för Liverpool-fans genomfördes det en opinionsundersökning i veckan. Den första frågan gällde vem som verkligen ville klubbens bästa, managern eller ägarna. 99 procent svarade Rafa Benitez. Den andra frågan undrade om supportrarna litade på Gillett och Hicks. 98 procent svarade nej. Slutligen så ställdes frågan om fansen var beredda att bojkotta klubben de älskade för att bli av med de amerikanska ägarna. Inte köpa några souvenirer – ja, inte ens köpa några matchbiljetter för att se sitt älskade lag? 76 procent svarade ja. Så grundmurad är motviljan.

Trumfkortet – som fansen struntade i
I går presenterade så Hicks och Gillett sitt motdrag, sitt trumfkort. De förklarade att de minsann tänkte fortsätta satsa på Liverpool FC. De hade strukturerat om sina lån – utan att skuldsätta klubben osedvanligt mycket – de hade arbetat fram ännu ett förslag till en ny arena och de hade återfått sitt förtroende för Rafa Benitez. Så då borde väl allt vara frid och fröjd? Inte ens i närheten. I eftermiddag spelar Liverpool en FA Cup-match mot amatörlaget Havant & Waterloville. De lär vinna stort – men likafullt kommer fansen på The Kop att sjunga sånger om att byta ut ägarna. I deras ögon finns det ingen väg tillbaka. I deras ögon köpte sig Tom Hicks och George Gillette det allra mest värdefulla förtroendet i världen – och missbrukade det. – De här två försökte utnyttja vår goda vilja och vår orubbliga kärlek till vår klubb. Men de underskattade oss illa, och de underskattade vår kärlek till Rafa. Kevin Sampson avslutar: – Liverpool är världens mest välkomnande stad, och folket här är de mest generösa värdarna. Men om du gör dig ovän med den här staden så är det slut. Då är vi fiender för resten av livet.

I fokus: Walter Smith sektion P2

Signaturen Walter Smith, Elfsborgssupporter som sedan 2005 sitter på sektion P2 på Ålgårdsläktaren. Vi vet att du har bott i såväl London som Glasgow, två städer som upplevs som väldigt präglade av fotboll. Hur skulle du säga att fotbollskulturen märks av i det brittiska samhället? Hur påtaglig är närvaron av klubbarna i vardagslivet?

Det är svårt att jämföra London och Glasgow. Då London är en mycket större stad så finns det så mycket annat som konkurrerar med fotbollen, självklart beror detta på var i London man befinner sig.

I Glasgow är fotboll i allmänhet och Celtic och Rangers i synnerhet något som påverkar vardagen för alla som bor där. Det är svårt att inte prata fotboll med de som bor i Glasgow. Som svensk blir man ständigt påmind om "the king of kings" – Henrik Larsson. Allt från uteliggare som tigger pengar till taxichaufförer, när man säger att man är svensk så nämner de alltid Henrik Larsson. Antingen med glädje om man håller på Celtic eller med avund om man håller på Rangers. Matchtröjor är något man ser varje dag och även andra souvenirer. Man blir ständigt påmind om fotbollen.

Har du några speciella minnen att dela med dig av ifrån upplevelser du haft i samband med fotboll på öarna?

Det finns en hel del. En bortaresa med Celtic till Dundee då majoriteten av publiken var bortasupporters var en upplevelse i sig. Självklart att höra You´'ll never walk alone på Celtic Park är också en upplevelse. Fulham – Pompey i gamla Division 1 var också en upplevelse. Detta var sista året innan Fulham gick upp till Premiership och de hade dispens för att ha ståplats, en mäktig upplevelse.

Celtic Park Glasgow

Går det att jämföra upplevelsen en matchdag med allt vad det innebär i form av pubbesök, match, besök i souvenirshop osv. I UK och Sverige?

För mig är Elfsborg störst. Självklart inbillar jag mig att upplevelsen är densamma. I Borås har vi börjat att få en kultur av att ta en öl eller två innan match.

Men det är en väldigt stor skillnad mot Storbritannien. Kvarteren runt arenorna lever upp och alla pubar är fullpackade, det luktar hamburgare och korv runt arenaområdet. I varje gathörn står souvenirförsäljarna och försöker överrösta varandra för att man skall köpa just deras souvenirer. Självklart har även klubbarna egna souvenirbutiker som är stora som en mindre Icabutik. Du kan i princip köpa allt med ditt lags klubbemblem på. I Glasgow ser du matchtröjor och souvenirer överallt. Det är inte lika vanligt på de arenor som jag varit på i England. Man ser folk i alla åldrar som är på väg till veckans stora händelse. På arenorna varierar sångerna mycket beroende på vilket lag du ser. Intensiteten och mentaliteten är densamma. Alla engagerar sig i matcherna på ett helt annat sätt och folk i samma ålder som din gammelmormor skriker ut sitt raseri mot domaren eller hejar på sitt lag.

Hur hård är kontrollen inne på arenorna? Man har hört skräckexempel på supportrar som blivit utkastade och blivit av med sina seriebiljetter för att de ställt sig upp och sjungt på sin plats. Har du märkt något av detta?

Kontrollen är hård inne på arenorna. Jag har sett exempel på bortasupportar som befunnit sig på en annan sektion än bortasektionen som blivit utslängda efter att de ställt sig upp och jublat när deras lag gjort mål. Detta ser jag dock som något bra och skulle uppskatta om vi kunde se samma utveckling i Borås. Jag är ju ingen expert men att någon blivit utslängd för att de ställt sig upp och sjungt har jag inte sett. När jag var och såg Crystal Palace så uppmanade speakern puliken att sätta sig ner för att de tidigare fått tillsägelser för att de stått upp under delar av matcherna. Sådan kritik kan man även läsa om i tidningarna ibland.

Hur skulle du vilja beskriva utvecklingen av supporterkulturen under de tre senaste säsongerna på Borås Arena? Finns det något som utmärker Elfsborgs supportrar?

Det går framåt hela tiden. Självklart har Elfsborgs framgångar stor del i att fler väljer att engagera sig. Man märkte dock under hösten att när det går dåligt för Elfsborg så sviker marginalåskådarna i publiken. Själva kärnan av trogna supporters har dock blivit större och ökar hela tiden. Vad som utmärker Elfsborgare är att vi vill inte bara att Elfsborg ska vinna, de ska göra det snyggt också. Boråsare har alltid haft stora krav på bygdens stolthet. Dagens spelare börjar klara denna press bättre än vad de tidigare gjort.

Fullsatt Ålgårdsläktare MFF hemma 2006

Hur skulle du vilja beskriva sittplatspubliken i Borås? Har försöket till samlande av gammalt klackfolk på P2 märkts av något?

Sittplatspubliken är engagerad men inte så högljudd. Under föregående säsong har växelsången mellan stå och sittplats blivit mycket bättre men vi kan så mycket mer. Självklart påverkar det att många som stått i klacken flyttat över till sittplats. Tyvärr är vi inte i majoritet än på P2. Kulturen och mentaliteten finns inte där till 100%, men det blir bättre. Jag tror att det kommer att bli ännu bättre under kommande säsong.

Finns potentialen för att sittplatspubliken i Borås ska bli mer engagerad? Vad tror du krävs?

Potentialen finns där. Det gäller för klacken och ledande personer att jobba hårdare på att dra med sittplats. Jag gillar inte trummor men för att sittplats skall kunna hänga med i sånger och klappande krävs det att någon håller i taktpinnen. Våra klackledare gick under förra året över till sittplats för att dra igång publiken. Med fler sådana initiativ så kommer sittplats att bli mer levande.

Tror du att medlemmar i föreningen Guliganerna som har seriebiljett på sittplats känner sig delaktiga i föreningen på samma sätt som de på Elfsborgsläktaren?

Både ja och nej. När kärnan finns på ståplats blir det självklart delat. Många har dock gjort ett aktivt val och väljer att sitta ner medans man på bortamatcher står på bortaläktaren. Om representanter för Guliganerna skulle blir mer närvarande på sittplats så kanske det skulle leda till ett ökat intresse.

"Stå upp för Elfsborg" som hymn innan matcherna, har den någon pontential? Bör den kanske göras om, alternativt skrotas?

Den bör göras om så att det bli enklare att sjunga med i den. Självklart ska vi ha en egen hymn som förknippas med Elfsborg och hemmamatcher. Detta kommer dock ta tid.

Vad tror du om supporterkulturens framtid rent generellt i Sverige? Vad kommer att hända om SvFF förbjuder ståplatser och inför hårdare regler?

Supporterkulturen går en bra framtid till mötes. Det är "inne" att kolla på fotboll vilket ger sporten mycket uppmärksamhet. Dock verkar SvFF ha fått problemen med ståplats om bakfoten. Det är utanför arenorna som de största problemen sker. Ståplats kommer tyvärr att försvinna och ersättas med sittplats. Jag tror dock att "se på fotboll stående" kommer finnas kvar. Liknandes det man kan se på Råsunda när aik spelar. Hårdare regler från SvFF angående detta kommer enbart slå tillbaka på dem själva. Kanske inte direkt men på sikt då fler väljer fåtöljen istället för plaststolen.

Vad tror du om säsongen 2008? Finns potentialen att vinna guld med årets trupp?

Med den trupp vi har bör vi ligga med i toppen och kriga. Spelarna måste ha en bättre inställning än förra året och göra mer mål. Bella var en flopp under förra året. Jag hoppas att han kan tillföra något på plan för det gjorde han inte under förra säsongen. Försvarsförstärkningen var nödvändig och nu har vi två bra mittbackar i truppen. Om truppen inte blir sönderköpt under sommarens EM-uppehåll så tror jag vi tar hem det.

Någon spelare du hoppas på kommer att ta ytterligare steg framåt under 08?

Som jag tidigare nämnt så Fredrik Berglund, även James Keene och våra ungtuppar Avdic och Bajrami ser jag fram emot att de ska ta nästa steg.

Några önskemål i resväg om vi skulle gå långt i sommarens intertoto-spel och därmed sedan UEFA-cup?

Självklart skulle det vara kul att möta ett lag från Premier League eller någon av de andra stora ligorna igen. Rent sportsligt bör det gå bättre denna gång då de förmodligen lärde sig något nere i Spanien och Italien.

Avsluta som du själv vill.

Stå upp för Elfsborg

Elfsborgsläktaren ber att få tacka Walter Smith som tog sig tid att besvara frågorna. Vår förhoppning är att engagemanget på sittplats ska fortsätta öka och att de som redan sitter på Ålgård och vill ropa ska dra sig emot sektion P2. Där kan de bidra till det gäng som redan finns där och som inte är rädda för att öppna kakhålet även om det innebär att Agda 63 på raden framför vänder sig om och tittar konstigt.

Legenderna: Tore Stenbäcken

Inom kort tillträder Tore Stenbäcken rollen som klubbchef i IF Elfsborg. Elfsborgsläktaren tänkte därmed ta en titt på Tores karriär som en av klubbens bästa målvakter genom tiderna. En karriär som enligt många avslutades alldeles för tidigt.

Tore kom till IF Elfsborg 1974 ifrån Vårgårda IK. En bidragande orsak till flytten var storebror Bengt-Göran som gått till IFE ett år tidigare. Elfsborg var under 70-talet mycket duktiga på att hitta talanger i sjuhäradsbygden vilket Tore var ett bra exempel på. När Tore kom till Elfsborg som 17-åring fanns en annan legendarisk målvakt i form av John Hedin i klubben och han fungerade under flera år som mentor för sin yngre adept.

Lagbild ifrån 1974

1974 fick Tore göra debut i allsvenskan mot Djurgårdens IF och eleganterna vann med 3-1. Därefter fick Tore stå allt mer och sin bästa säsong gjorde han likt hela laget 1977 när IFE tog hem stora silvret med en andraplats efter Malmö FF. 1977 satte även Tore Stenbäcken allsvenskt rekord genom att hålla nollan i 675 spelminuter vilket motsvarar mer än sju hela matcher! Rekordet höll sig till 1999 då Mattias Asper då i AIK slog det.

Totalt spelade Tore Stenbäcken mellan åren 1974-1983, 150 seriematcher i "di gule". När han slutade var han bara 28 år och det som hägrade då var den civila karriären där sedan Tore varit företagschef inom flera företag. Han har de senaste åren även varit en del av IF Elfsborgs matchorganisation på frivillig basis och har därmed redan en del koll på hur saker och ting inom föreningen fungerar.

Elfsborgsläktaren ber att få önska Tore lycka till med den nya posten som klubbchef i IF Elfsborg.

Träningsmatcher våren 2008

Nu har elfsborg.se släppt vårens träningsmatcher för eleganterna, har ni köpt seriebiljett före 31/12-07 ska ni få hem ett kort som ger er inträde till alla vårens träningsmatcher på Borås Arena. Ett trevligt sätt att spendera lite tid inför säsongen.

Tisdag 5 februari: IF Elfsborg - Örgryte 18:00
Lördag 9 februari: IF Elfsborg - Kalmar FF 13:00
Lördag 16 februari: IF Elfsborg - Bröndby IF 13:00
Tisdag 19 februari: IF Elfsborg - BK Häcken 18:00
Tisdag 26 februari: IFK Göteborg - IF Elfsborg 18:00, Valhalla
Fredag 14 mars: IF Elfsborg - Fredrikstad 18:00
Tisdag 18 mars: IF Elfsborg - Trelleborgs FF 18:00
Lördag 22 mars: Halmstads BK - IF Elfsborg 14:00, Sannarp