FK Zeljeznicar - Modrica Maxima

Nu i somras var jag nere i mitt hemland Bosnien & Hercegovina på 10 dagars semester. Resan styrde till huvudstaden Sarajevo där jag hälsade på lite släkt, bland annat min bästa kusin. Förutom att passa på att äta nationalrätten cevapi gick jag även på en fotbollsmatch där nere i det som motsvarar ”Allsvenskan” i Sverige, dvs. högsta ligan och det är vad min reserapport kommer att handla om.

Mitt lag i Bosninen är Sarajevos stolthet FK Zeljeznicar som är Bosnien Herzegovinas mest meriterade klubb. Klubben grundades 1921 och namnet Željezničar betyder ”järnvägsarbetare” eftersom den grundades av en grupp sådana. Säsongen 1984/1985 hade FK Zeljeznicar sin kanske bästa säsong i dem internationella cuperna, man gick då till semifinal i UEFA-cupen och ställdes där mot Videoton från Ungern. Ungrarna vann hemmamötet med 3-1 och i returen ledde FK Zeljeznicar med 2-0 hemma på Grbavica tills den 87:e minuten då Videoton reducerade och då samtidigt tog sig vidare, detta är den största förlusten i klubbens historia Videoton hade på vägen till semifinalen slagit ut blandannat Manchester United, Paris SG och Partizan Belgrad med totala 5-0.

Översikt från våra platser

När jag på matchdagen kom till arenan ”Grbavica”, FK Zeljeznicars hemmaplan inför mötet med bosniska mästarna Modrica Maxima så var det mycket folk, precis som före stormatcherna i Borås. Lite mindre organiserat bara och mycket trafik, många därnere kör som fartdårar. Det finns hastighetsgränser fast ingen bryr sig nämnvärt. När man går på match i Bosnien så är det i stort väldigt annorlunda jämfört med här uppe. Därnere börjar man med att köpa matchbiljett vid arenan, Ticnet och turistbyråer existerar inte i Sarajevo eller i Bosnien. Efter det går man till en bar eller ett litet fik, (det finns lika många barer och pubar som bussar i Borås) man dricker så mycket man behöver för och släcka törsten inför dem närmaste två timmarna, dricka även om det är en petflaska som är oöppnad är förbjudet att ta med sig in på arenorna. Likt här så blir man visiterad och ordentligt igenomtittad. Efter visiteringen så är det dags och gå in på respektive läktare och hitta en plats, jag och min syster samt hennes kille och min bästa tjejkusin hade sittplats, i Bosnien finns det inget speciellt nummer för platser, utan man tar bara en plats som är ledig. Det som man kan köpa sig inne på matchen är väldigt tunt utbud, det erbjuds pumpfrön eller vad det kallas på svenska, pumpfrön är väldigt vanligt i Bosnien på matcher och andra evenemang, det är ungefär som korv med bröd här i Sverige. Dricka finns i sugrörspåsar, typ ”Capri Sonne” som säljs i Willys och andra affärer.

Innan spelarna kommer ut från huvudläktaren

Matchen jag var på var som sagt mot dem bosniska mästarna Modrica Maxima, det syntes ärligt talat inte att Modrica var mästare eftersom FK Zeljeznicar dominerade hela matchen, motståndarna stack upp i första halvlek med en lurig frispark som målvakten fick boxa bort till hörna, i andra halvlek hade Modrica några kvitteringslägen efter Seslijas 1-0-mål men FK Zeljeznicar hade hyfsad och bra koll på matchen

Publiksiffran landade på runt 3-4 000 betalande åskådare, det är en vanlig siffra när det är "vanliga" lag på besök.Atmosfären under matchen var på olika sätt både lik och olik den vi har här i Sverige. Därnere är det förbjudet och tända pyroteknik och bengaler precis som här, men det skiter supportrarna i när det vankas större matcher. Just under den här matchen som jag var på var det ganska lugnt när det gäller bengaler, sådant tänds nästan mest när det är Sarajevoderby mot lokalkonkurrenten Sarajevo FK från andra sidan staden. Då brukar det vara riktig folkfest med mycket folk både på Grbavica och på Asim Ferhatovic Hase stadion, FK Sarajevos arena och Bosniens nationalarena. Publiksiffrorna är alltid fullsatt och det innebär drygt 10 000 respektive 42 000 på dem båda arenorna. Stämningen brukar vara elektrisk men oftast inga våldsamheter inne på arenan..Horde Zla (FK Sarajevos supportrar) och The Maniacs (FK Zeljeznicars ) är de främsta grupperna från respektive klubb och brukar ha varsin kurva.

Södra curvan fullsatt i ett Sarajevoderby

FK Zeljeznicars är av tradition en arbetarklubb och har alltid haft stort stöd av folket. The Maniacs grundades 1987 och står på den södra läktaren, en outtalad regel är att de yngre står på den södra medans de äldre supportrarna efterhand flyttar till den norra sidan av ”Grbavica”. Under Bosnienkriget och belägringen av Sarajevo så gick flera Zeljeznicar fans till Grbavica bara för att se sin älskade arena, trots att man visste att det fanns granater och även minor runt planen och läktarna så offrade man sig. Detta uppmärksammades även i en brittisk dokumentär av BBC, en engelsk journalist frågade en kille i TM hur det kändes när serberna bombade deras arena, då svarade han så här "Hur skulle det kännas om någon bombade ditt Wembley", det här är vårat Wembley. Först 1996 kunde FK Zeljeznicars återvända och spela på sin arena efter kriget.

Den södra curvan med TM87

När motståndarmålvakten ska göra inspark här i Sverige brukar det ropas något i stil med ”Sopa, idiot, bonnjävel”, därnere är det som skriks vid samma läge något mer kränkande, det låter ungefär så här på svenska; ”Sug av mig jävla bög, jag ska knulla din morsa”. En annan kulturskillnad som utspelades gentemot vad man är van vid i Sverige under matchen var följande; en Modricaspelare tacklade en hemmaspelare bakifrån så denne naturligtvis ramlade och vred sig i gräset, vid detta tillfälle hade vi i Guliganerna om jag vet rätt peppat vår kille och sjungit hans namn, så var icke fallet i Sarajevo. Därnere skrek dem egna fansen (tom. sittplats) att ”fittan” skulle resa på sig, och det ordet var riktat till den egna spelaren. Sekunden senare så älskade publiken honom igen. Mycket märkligt tycker jag och ni också säkert, men så är vår kultur på Balkan och i forna Jugoslavien. Dem sista tio minuterna av matchen kan jag tyvärr inte berätta något om eftersom vi fyra var tvungna att gå till bilen pga. Två anledningar, den ena är långa bilköer och den andra filmfestivalen i Sarajevo som bara var 2 timmar bort. Det värsta som finns är att hamna i en lång bilkö i Sarajevo, då får man stå där i en timme om man har otur, det finns inga poliser eller vägkontrollanter.

/Dino